Två miljöforskare från KTH skriver på DN Debatt om problematiken med den ständiga diskussionen om vad klimatåtgärder kostar och om de är lönsamma.

De menar att så länge bevisbördan om ekonomisk lönsamhet ligger på förespråkare av skärpta klimatåtgärder, kommer implementeringen av dessa försenas och kostnaderna öka. Att problemet är att man inte samtidigt ställer frågan vad det kostar att inte vidta åtgärder? Eller vilka övriga nyttor insatser för klimatet kan ge? Att det därför istället borde vara den som förordar business as usual-politiken som skulle visa att det alternativet verkligen är samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Precis som med klimatpolitiken ställer vi oss frågan vad det kostar att INTE ställa om till ett cirkulärt samhälle – där gamla material blir nya, där tyg blir till tyg? Vi får ofta höra att det kostar för mycket att skala upp de tekniker för textil fiberåtervinning som finns. Eller att det är svårt att hitta finansiering för att utveckla nya. Men tänk om det istället var de som fortsätter sin linjära produktion utan ett aktivt arbete för en omställning till cirkulär, som bar ansvaret för att visa på samhällsekonomisk lönsamhet? Att de var skyldiga att redovisa de verkliga kostnaderna för sitt linjära system? Hur skulle investeringsviljan i cirkulära lösningar se ut då?

Så tills motsatsen är bevisad fortsätter vi att jobba för att textil fiber-till-fiberåtervinning, framförallt för blandningen bomull/polyester, ska bli verklighet. Att mer resurser satsas på teknikutveckling och implementering, så att hela branschen kan gå mot vad vi tror är långsiktigt hållbart.

Rapporten som debattartikeln utgår ifrån hittar du här.

 

14-06-2016 | Okategoriserade