Under mars månad var Åsa och Jenny från projektledningen och besökte Domsjö Fabriker i Örnsköldsvik. Där fick vi en inblick i produktionen av dissolvingmassa och följde de flesta av de praktiska momenten från flis till färdiga cellulosaark. Råvaran är i huvudsak gran och tall, som sedan flisas, kokas, tvättas, bleks – klorfritt och i slutet system – och torkas till cellulosaark som paketeras i balar. Cellulosan används sedan framför allt till viskostyger och hygienprodukter, där den huvudsakliga tillverkningen av viskos idag finns i Asien.

Idag finns inte längre någon produktion av viskos, även kallat Rayon, i Sverige. Efter all debatt om dess miljöovänliga och resurskrävande process stängdes den sista anläggningen 2004. Under åren har teknikutvecklingen gått framåt och framställningen av viskos har blivit allt mer miljö- och resursanpassad, vilket skapar förutsättningar och potential för en framträdande förändring av dess användningsområde. Visionen och arbetet går vidare för att vi i framtiden ska få till lokalproducerade textilprodukter av svensk skogsråvara, och samtidigt kunna använda återvunnen cellulosa i samma process.

Som nämnts ovan så har viskos ett kanske oförtjänt dåligt rykte, då utvecklingen starkt gått framåt i att återanvända och jobba med slutna system. Än finns förbättringsarbeten att göra, men läggs fokus och resurser på rätt moment skulle sannolikt viskos kunna bli det mest miljövänliga textila alternativet. Hos Domsjö Fabriker återvinns en stor del av alla kemikalier och de är näst intill självförsörjande på bioenergin som genereras i processen. Dessutom framställs också utöver huvudprodukterna cellulosa, bioethanol och ligning, ett flertal kompletterande produkter, så som biogas, bioenergi, jordförbättringsmedel och kolsyra, vilket gör utnyttjandet av råvaran resurseffektiv. Inom BioInnovations projekt Sustainable Swedish Viscose kommer en livscykelanalys att göras där Domsjö Fabriker jämförs med andra producenter.

Läs mer om Domsjö Fabriker här.